Mörkrets hjärta ; novellen Pionjärerna

Den koloniala historien om livet på och kring Kongofloden i slutet av 1800-talet är dramatisk. Sjöfararen Marlow berättar sin historia för sina vänner på en pråm i Themsen. Flodångaren som Marlow var sjökapten på rörde sig långsamt uppför den ormlika floden mot den belgiska handelsstationen längst bort, längst in, i centrum av mörkrets hjärta. På världskartan av detta okända trakter för européer, en bit av djungeln som Bolaget bit för bit erövrat. Här, i mörkrets hjärta, härskade elfenbensjägaren mr Kurtz oinskränkt, sped skräck och död omkring sig. Kurtz var mer framgångsrik än alla Bolagets andra elfenbensjägare tillsammans.I bokens extramaterial ingår novellen Pionjärerna, också det en berättelse från kolonisationen av Afrika. Det finns också brev skrivna av Joseph Conrad då han själv var sjökapten i Kongo och en teoretisk text: Om diktandets konstart. Mörkrets hjärta och Pionjärerna är de enda skönlitterära texterna som Joseph Conrad skrev om Afrika.Gunnar Fredrikssons efterord till boken inleds så här: " Joseph Conrads berättelse Mörkrets hjärta är den mest inträngande kritiken av kolonialismen i klassisk skönlitteratur." Och fortsätter: "Nu började en av de värsta utplundringar och skräckvälden i kolonialismens historia. Den begärliga varan var elfenben, senare också gummi."Sveriges främsta Conradkännare Gunnar Fredriksson har skrivit biografin I Joseph Conrads farvatten (1982). Nu har han läst Mörkrets hjärta igen och följt Einar Heckschers nyöversättningar och skrivit ett långt efterord. Där pekar han på den stora betydelse som Mörkrets hjärta haft och att den klassiska romanen ständigt lockar till sig nya läsare. I efterordet skriver Gunnar Fredriksson om berättaren sjökapten Marlow och hur poetisk romanen är: "Han har sett 'våldets djävul och girighetens djävul' och han väntar något ännu värre, inåt landet. Han går ut i solskenet, 'och det tycktes mig som om jag hade trätt in i ett främmande helvetes glädjelösa cirkel.'"Och: "Den lilla hjulångaren kryper uppför floden genom ett landskap med väldiga träd, 'som en slö skalbagge krypande på golvet i en högrest pelargång', och Marlow föreställer sig ett besök i urtiden, 'i de första tidsåldrarnas mörker', eller ett nedstigande i dödsriket.."